Då har vi äntligen fått hem Juni. Även om det bara var några dagars väntan var det väldigt långa dagar.
Jag funderade hur jag skulle introducera henne för de andra om vi skulle börja med en promenad med Suki eller om jag skulle stänga in de andra och låta henne titta sig runt och sedan låta dem träffa henne en och en. Eftersom jag var själv med barnen valde jag att bära in henne och hålla henne uppe en stund. Suki och Baxter var jätteglada när vi kom hem och märkte inte Juni till att börja med. Jag satte ner henne och de luktade på henne, men gav henne ändå plats.
Jag trodde givetvis att Suki skulle både skälla och morra på henne men hon sa inte ett ljud. Nu har hon överbevisat mig så många gånger att jag måste tro på henne. Hon kan och vill väl och är inte speciellt rädd och osäker längre.
Juni tyckte Baxter var lite läskig och stor, men han är ju helt fantastiskt. Hon fick lukta på honom utan att han varken tittade på henne eller försökte lukta på henne. Han har hållit sig på avstånd och gett henne plats. Det har däremot inte Suki. Hon har följt efter henne som en liten vit skugga. Försökte även få henne att leka igår kväll. Det verkar som hon tycker det är jätteroligt att ha fått en kompis i sin egen storlek.
Imorse tog vi en runda i skogen och Juni såg ut att trivas hur bra som helst.
Hon har ätit både kvällsmat och frukost.
Här följer lite bilder från hennes första dag hos oss.
På väg från Malmö
Framme, väntar på att gå in och träffa de nya kompisarna
Följa John i trädgården
Inte ens kissa ifred får man när man är ny
Tigga korv med storasyster är kul
Här med lillhusse och lillhusse
Titta så söt jag är
Efter en lång dag men många nya intryck somnade hon i soffan med husse och storasyster
På morgonpromenad i skogen
Över all förväntan har det gått och vi är så glada att vi fick henne.