Varför ska min älskade Baxt ha ont? Varför ska jag behöva ta det svåra beslutet att avsluta hans lidande? När vet man att det är dags? Vägrar jag se att han har ont för att jag ska slippa ta beslutet? Vill inte göra det! Vill ha kvar min fantastiska Baxt. Han är den coolaste hunden jag vet, hetsar inte upp sig för något, skulle möjligtvis vara om maten inte serveras snabbt nog. Då blir han stressad. Han är i sin bästa ålder nu. Vet hur man uppför sig, inte alls krävande på något sätt. Varför ska då just han få problem med ryggen och ont?
Just nu sitter jag här och försöker komma fram till om jag ska ta beslutet nu innan vi åker på semester. Var ute med honom innan idag och han har börjat gå passgång. Jag har sett det några gånger men inte tänkt så mycket på det eller rättare sagt blundat för det. Jag gick i alla fall hem och googlade och läste att hundar kan göra det för att avlasta vid smärta. Han har ont men jag vet inte hur ont. Varför kan han inte berätta hur ont han har? Alla jag har pratat med ang detta säger att jag kommer märka när det är dags och visst det är klart man märker när hunden ger upp. Men hur länge har han lidit när han ger upp? Är det för min eller hans skull jag inte tar beslutet?
Det hade varit mycket lättare om han hade gått runt och gnytt. Men det gör han inte. Jag märker att han har ont för han orkar inte alls gå långa promenader längre om det inte är i skogen. Då kan han till och med trava och galoppera. Allt som är kul klarar han fortfarande av. Men jag vet inte hur ont det gör att göra dessa saker. Veterinärens ord om att drivet är större än smärtan finns hela tiden i bakhuvudet. Är det rätt att låta honom gå och ha ont bara för att han verkar må ganska bra de gånger han gör något han tycker är kul? Fan vad jag hatar detta. Vill inte behöva ta något beslut, vill ha min Baxt här för alltid!

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar