Det finns bara två läge för henne. Full fart eller tvärstopp.
Helst ligger hon och sover förutom när det är mat på gång. Då jäklar blir det fart. Står man i köket känner man en liten dunk i knävecket. Där står Juni på bakbenen och buffar till en så att man ska uppmärksamma henne. Hon är ju faktiskt hungrig, eller i alla fall sugen :).
Om man nonchalerar henne skäller hon till, säger liksom "Hallå!! Har du missat att jag står här?" Detta fortsätter hon med tills man lämnar köket.
Ska vi gå ut ser man hur hon blir mindre och mindre där hon ligger. Hon hoppas nog att hon inte ska synas så hon slipper följa med ut. När vi väl tagit oss förbi grinden till tomten så går det oftast i full fart. Ibland vägrar hon dock att gå och jag vet inte riktigt varför men tror att det beror på att hon hamnar efter och får kopplet i ansiktet. När vi sedan kommer hem är det alltid samma procedur. Väntar innan jag öppnar dörren genom att göra diverse konstiga krumelurer med kroppen. När dörren öppnas springer hon in i full fart, direkt till soffan där hon börjar torka sig och tjuter och skäller.
Innan vi går och lägger oss brukar hundarna få gå ut på gräsmattan och kissa. Juni går aldrig ut själv, åter igen blir hon så liten så liten. Jag får bära ut henne. Står man inte kvar ute vänder hon efter en liten stund och smyger in igen. Står jag med ute går hon och kissar som hon ska. Sedan springer hon in och kör lite stretching. Det ser för roligt ut. Första gången jag såg detta trodde jag det var något fel på henne, men det är bara något hon gör.
Älskade lilla Juniflickan, hur söt får man egentligen bli!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar