Djurkommunikation

Sedan jag fick hundarna avlästa har jag velat göra det igen. Dels för att hon som gjorde det skrev att hon kunde ha blandat ihop dem eftersom hon fick alla bilderna samtidigt och dels för att det är väldigt spännande.

Denna gången hittade jag en som bor i närheten av oss så jag bokade tid med henne och i fredags, den 6 februari, kom A hem till oss för att "prata" med hundarna. Jag ville först och främst att hon pratade med Sanni och Suki.

Hon började med Sanni och min första fråga till henne var vad som stressar henne.
S: Jag är rädd att inte duga. Gör jag rätt eller fel? Vad tycker Caroline?

Min nästa fråga var om hon trivdes hos oss.
S: Ja, men ibland är här stökigt.
A: Hur då menar du?
S: Mkt ljud, egentligen gillar jag inte höga ljud så när det är lugna stunder, då mår jag bäst :)
S: Jag tycker mycket om Caroline. Är så mysigt med henne ♥

På frågan om hon trivs med de andra hundarna svarade hon
S:De är jobbiga ibland. Jag vill ibland vara ifred, MEN det är ok! (Jag gissar att en av sakerna som är jobbigt är när Juni ska tvätta hennes ögon, då morrar hon ibland). Jag är glad att jag bor här.
Är det ngt annat du vill berätta för oss?
S visar mig en stor skog, fullt med små stigar.
A: Jag gissar att du gillar skogen? :)
S säger ivrigt: JA! Spännande där. Vatten är också kul, men lite läskigt kan det vara ibland.
A: Något mer du vill säga innan vi avslutar?
S: Nej jag är klar :)(känns väldigt nöjd)

Skogen hon menar förstod jag direkt att det är Vombskogen. Hon älskar verkligen att springa där. Måste åka dit oftare.

Suki var nästa på tur och det var en mycket speciell upplevelse. Med sin bakgrund vet man aldrig riktigt hur hon reagerar och som hon reagerade på A har jag aldrig sett henne göra. A satt på golvet och när Suki fick komma ner till oss gick hon fram och luktade på henne och blev rädd. Därefter cirkulerade hon runt henne och morrade och gick på. Jag trodde inte att hon skulle göra så eftersom hon satt alldeles stilla utan att varken titta på henne eller röra sig. Oftast bryr hon sig inte om människor som inte bryr sig om henne så länge de är stilla. Jag gick och hämtade godis och började ge Suki som lugnade sig lite. Men helt plötsligt satte hon igång igen och jag gav några stycken till A som hon kunde ge Suki. Efter ett tag accepterade hon att hon satt där och var tyst. Då satte hon igång.

Första frågan till Suki blev om hon trivs hos oss.
A: Hej Suki får jag prata med dig?
S: Mm…(väldigt skeptiskt och morrar)
A: C har några frågor till dig som hon vill att jag ställer till dig.
Fråga nr 1:
S: Ja. (kort svar)
S frågar plötsligt: Vem är du?
A förklarar hur det ligger till och ställer fråga nr 1 igen.
S: Ja! Här är det full rulle! Det gillar jag men vill gärna bestämma över de andra. Men inte alltid jag lyckas med det….jag känner mig liten.
A: Ok känns det som ett problem för dig?
S: Ja, jag vill bestämma.

Vi pratade här lite om att Suki var den första av hundarna i familjen och att hon först hade bott med en annan hund. A berättade då att hon hade fått en stor svart hund till sig på parkeringen och blev förvånad för det fanns ju ingen svart hund hemma hos oss. Jag berättade då om Baxter för henne och hon fortsatte sedan med Suki.
A frågar S: Vet du om att Baxter har gått över till andra sidan?
S: Jaha….
A förklarar att det nu bor två andra hundar till och att B tyvärr inte kommer tillbaka.
S: Ja men det är därför jag vill bestämma nu.
A: Ingen behöver bestämma här, alla kan vara kompisar. Blir enklast och roligast då.
S: ja men ok, då vet jag.
S: nu vet jag vet att de andra ska bo kvar här. Annars hade det varit roligt att få hem Baxter igen. S känns sorgsen och jag låter henne vara i den känslan en stund.
A: Jag förstår det.

S visar mig sen husse och Baxter, som går på vänster sidan på en skogsväg gåendes in mot skogen, och Caroline och sig själv gåendes bredvid dem på höger sida. Känslan känns väldigt harmonisk och Suki vill visa/förmedla hur mkt kärlek ni hade tillsammans. Ett fint minne för henne ♥♥

Min fråga till Suki som jag nog aldrig kommer kunna få svar på, det behövs kanske inte heller egentligen, var vad som hände henne i hennes första hem. När A försökte fråga henne svarade hon bara jag är här nu. Så jag får lämna det vi det och sluta älta det gamla och istället fokusera på vad jag kan göra för henne nu.

Jag fick även bekräftat hennes rädsla för främlingar.
A: Ok, vad tycker du om främlingar?
S: Jag litar inte på dem!
A: Vill du förklara?
S: Jag vet inte vad de vill. Ska de ta mig? Jag har tråkiga minnen som kommer tillbaka till mig.
A: Jag förstår. Du vill såklart kunna känna dig trygg.
S: Ja. Och jag gör mig stor. Morrar och skräms. För mig får de inte ta!!
A: Då förstår jag. Men du bor här nu så du behöver inte känna dig otrygg och rädd över det.
S: Det vet man aldrig!! (lite upprörd)
A: Nej men jag tror att i detta fallet kan du vara trygg över att få stanna här. (A frågar C för säkerhetsskull som intygar att visst får S bo kvar här)
A: du behöver alltså inte vara rädd för att någon kommer och hämtar dig.
S: Tack ♥
A: Tycker du att jag är farlig?
S: Nja nej, matte känns lugn. Men jag måste ju vara på min vakt ändå!
A: Ok ja det respekterar jag.

Efter hon hade sagt att hon inte tyckte att A var farlig kom hon till mig och la sig brevid och låg där resten av pratstunden helt lugn. När A var klar och reste sig sa inte Suki något vilket jag var helt inställd på med tanke på hur hon morrat tidigare.

Eftersom jag egentligen inte hade några direkta frågor till Juni hade jag inte tänkt att hon skulle prata med henne men eftersom hon ändå var där så tog jag ner Juni och A frågade henne om hon hade något hon ville berätta.
J: jag mår bra. Jag tycker mycket om att bo här.
A: Låter jättebra. Är det något du speciellt tycker om?
J: Det är kul när det händer saker. Jag tycker bäst om den stora hunden. Hon är så snäll!
A: Ok. Har du ont någonstans?
J: ja ibland i tassarna.
A: Ok kan du berätta hur?
Juni visar mig då en bild på snö på marken och fyra tassar på snön.
A: Aha, du menar att när det är kallt så fryser du?
J: Ja.
Sen visar Juni mig en säng. 
A: Tycker du om att ligga i en säng?
J: Ja jag brukar värma mig där!
A: Aha så bra 
A: Något mer du vill säga?
Juni visar mig en bil.
A: Är det roligt att åka iväg?
J: Ja för då händer det saker
A: Menar du roliga saker?
J: Det vet jag aldrig innan.
A: Det kanske känns lite läskigt att inte riktigt veta innan?
J: Det är svängarna som är läskiga. Ibland i alla fall. (visar mig hur hon ”far hit och dit” )
A: Ok men då berättar jag det för C för det är ju bra för dem att veta 
J: Ja, så bra.
A: Något mera du vill säga innan vi avslutar?
Juni känns tyst.
A: Saknar du ngt?
J: Nä…jag har så mycket tycker jag. God mat är ju aldrig fel men nä, jag begär inte så mycket.
A: Ok, tack Juni för pratstunden.

Lilla loppan, hon är bara för go. Skönt att höra att hon är nöjd fast det kände jag på mig redan innan hon känns väldigt nöjd. Det finns ett helt annat lugn över henne än som de andra två inte har.

Det blev en spännande, rolig och känslosam pratstund. Känslosam när jag ytterligare en gång fick bekräftat att Baxter är hos oss och att Suki saknar sin Baxt. Jag rekommenderar verkligen att göra detta med sina djur.