Flytt

Sedan sist jag skrev så har vi flyttat till ett mycket större hus. Hundarna har tagit det ganska bra. Coolast av dem alla är så klart Juni. Så länge hon har en soffa att ligga i så är hon nöjd. Suki tyckte att hon behövde larma för alla möjliga ljud och fick Sanni med sig de flesta gånger. Det har som tur var blivit bättre nu.

Sanni var väl den som klarade flytten sämst, men med tanke på att detta är hennes fjärde familj så är det inte så konstigt. Hon blev väldigt stressad och följde mig som en skugga. Så fort jag gick ifrån rummet vi var i sprang hon runt och letade efter mig på ett väldigt jobbigt sätt. Hon kunde till och med springa förbi utan att se mig på grund av stressen att jag lämnat henne. Som tur var har även detta blivit bättre. 

Hundarna verkar älska vår nya trädgård och spenderar all tid därute så länge dörren är öppen. Juni leker som aldrig förr. Hon har blivit en riktig tramsa. Hon springer och springer och springer när hon är ute och skäller på de andra att de ska leka med henne.

Sanni har också börjat leka. Men hon leker bara när ingen ser henne. Möjligtvis bara de andra hundarna. Vi har hittat bevis på lek i vår säng. Sanni är den enda som kan hoppa upp i den och vi har hittat leksaker i sängen. Jag har även sett att hon tar en leksak och far iväg med den men så fort hon upptäcker att man ser henne slutar hon. Om jag försöker leka med henne vägrar hon och vill kela istället. Vi får nog jobba på leken :).

Aktivering

Det var längesedan jag skrev här och en ny termin har startat med nya kurser. Denna gången får alla göra något och det känns mycket bra.

Jag har länge tyckt att det är synd om Juni för att hon inte får komma ut på någon kurs. Men när jag testade lite Nosework med Suki så tänkte jag att det skulle passa Juni perfekt eftersom hon tyckte spår var väldigt roligt när jag gick grundkursen med henne.

I somras startade Hundharmoni en kurs som vi anmälde oss till och det var en spännande upplevelse.
Dels för att Juni är som hon är, vill hon inte gå så vägrar hon att gå, och dels för att man från gång till gång såg utvecklingen som skedde i små pyttesteg varje gång. Synd att kursen bara varade sex gånger.
Första gången var golvet i kurslokalen jätteläskigt att gå på men i vårt lilla bås funkade allt jättebra.
Gången efter gick det bättre att gå på golvet. Tredje gången hade hon kommit på vilket roligt ställe detta var och hade bråttom in och skrek på Eva så som bara Juni gör när hon har något att berätta :).
Sista gången visade hon att hon hade förstått vad det går ut på men är inte helt komfortabel i miljön så det gäller att bara öva och öva och åter öva på olika ställe. Nosework är definitivt något vi kommer fortsätta med.

I september drog kurserna igång hos Lisas hundskola. Suki går på en aktiveringskurs där hälften av gångerna är rallylydnad och hälften är freestyle. Det märks att det var ett tag sedan hon gick kurs för det är mycket fokus på de andra hundarna och speciellt en enligt henne väldigt oförskämd hane som stirrar på henne vilket gör henne fullkomligt vansinnig. I onsdags gick det i alla fall mycket bättre än det tidigare har gjort och hon lyckade fokusera mesta delen av tiden och lärde sig några nya saker.

Sanni fortsätter med agilityn denna terminen eftersom hon tycker det är så roligt. Första gången vi körde en liten bana fortsatte hon och tog några hinder till :). Det är så kul att se hur hon verkligen älskar det. De senaste två gångerna har hon löpt och det har så klart påverkat henne, så ena gången sprang hon mest runt och luktade i gräset och var väldigt svår att få med sig. Som tur var hade de andra hundarna samma problem. En riktigt vimsig lektion blev det och det enda man kunde göra var att skratt åt det. På kursen finns en liten hane som är fullkomligt förälskad i Sanni. Han kom sättande över hela gräsplanen när kan skulle köra sina banor. Då känner man sig lite elak som tar med en löptik. Gången efter gick det bättre för Sanni hon vimsade bara iväg några gånger, men hur lätt är det egentligen när snyggaste killen står och tittar på ganska nära?!?! Hon är i alla fall jätteduktig.

William var med och hjälpte till

En liten bana med hinder och tunnel

Sista klippet visar hon hur duktig hon var när hon ger upp tanken att springa till finaste pojken som står bredvid och istället följa med mig. Hon visar också att hon vet vad hon ska göra även om klumpmatte springer ner hinder och säger åt henne att hoppa när hon ska in i tunneln. Vilken liten stjärna hon är min lilla Sansan!!

Agility

I torsdags hade jag en medhjälpare med på agilityn, William.
Han tyckte det var så roligt att jag nästan inte själv fick springa med Sanni.
Hon tycker det är så roligt. Är man inte med så har hon själv tagit initiativ till att ta något "hinder".
Det gäller minsann att vara snabb och det är ju inte alltid jag är det :).

Här kommer några klipp från i torsdags.

Djurkommunikation ännu en gång

Ännu en gång har en djurkommunikatör pratat med en av mina hundar. Denna gång var det Suki som fick prata. Vi åkte till Rose-Marie Axelsson i Malmö. Det var en mycket rolig stund, hon är ju bara så rolig. Åter igen förvånar denna hund mig. Suki sa inte ett ljud till Rose-Marie. Jag hade i alla fall förväntat mig att hon skulle morra lite på henne när vi gick in men så blev det inte. Hon uppförde sig exemplariskt.

Denna gången tänkte jag lägga ut hela kommunikationen här istället för att bara lägga delar av den.

Om man känner Suki så vet man att hon tycker att det är hon som är ledaren i flocken och hon vill bestämma över de andra även om det inte alltid går. Sedan förra kommunikationen har hennes beteende ändrats lite speciellt mot Sanni. de kommit varandra mycket närmre och ligger ofta tätt ihop. Hon vaktar inte henne längre. Det är också hon och Sanni som larmar för eventuella "faror" som händer utanför huset.

Själv har jag inte tyckt att jag har haft någon hund som passar för agility innan vi fick Sanni och nu när hon går så vill Suki också gå. Vi får sätta upp vår lilla agilitybana i trädgården så Suki får hoppa lite hinder på sin nivå :) (söta lilla hund)

När vi kom hem till Rose-Marie igår gick jag en liten runda med Suki utanför för att hon skulle få kissa och/eller bajsa innan vi började. Hon gjorde så klart ingenting så vi gick in. Så fort vi kom in i rummet vi skulle vara i bajsade hon på golvet. Det roliga är att hon helt plötsligt mitt i en mening ber om ursäkt för att hon gjorde det.

Att hon tycker Juni är lite tramsig då och då kan jag också förstå. Juni har blivit en riktig bushund sedan hon löpte. Hon vill leka hela tiden och jagar framförallt Suki när de är ute i trädgården och drar i hennes tröjor. Man ser ofta att Suki inte vill, men Juni försöker ändå.

Det här med djurkommunikation är hur kul som helst. Jag skulle kunna låta någon prata med mina hundar hur ofta som helst.

Agility

Jag tycker det är jätteroligt att gå olika kurser med hundarna. Det viktiga för mig är att hitta något som hunden tycker är kul och uppskattar. Jag har länge tyckt agility verkade roligt men ingen av mina tidigare hundar har varit vidare lämpliga för det. Men nu när jag har Sanni så får jag äntligen möjligheten att prova det. När Sanni är ute hoppar hon ofta upp på saker. Hon älskar att balansera och springa fort och har inga problem med att vara lös så jag tänkte att nu äntligen är det dags.

Jag anmälde henne till en nybörjarkurs och igår var det dags för första tillfället med hund. Det började inte så bra, för vi kom inte iväg i tid. På väg till kursen tänkte jag att nu kommer allt bli fel eftersom vi är sena. Men väl där gick det hur bra som helst. Vi övade på att skicka iväg hundarna till en annan person, mellan hinderstöd och genom tunnel.

Från början visste Sanni inte riktigt vad hon skulle göra när hon skulle springa bort till en främling med godis. Men det tog inte många försök innan hon förstod vad hon skulle göra. Genom tunneln och genom hinderstöd var inte heller några problem. Nu måste jag öva upp min fart så jag hinner med henne :).

I läxa hade vi fått att träna hunden gå på båda sidor om en och vi blev tvingade att visa upp läxan. Eftersom jag tränat lite på det medan jag väntade trodde jag inte att det skulle bli några problem. Det blev det inte heller Sanni följde med hur fint som helst på båda sidor och bytena gick hur bra som helst. När alla var klara med att visa upp sa tränaren att nästa gång ska alla ekipage se ut som Caroline och Sanni. Hundarna ska se glada ut och det ska synas att de har kul. Detta är inte någon lydnadsträning. Det var en mycket nöjd och stolt mamma som gick av planen när lektionen var slut och jag tror nog att det var en nöjd och glad hund som däckade i soffan när vi kom hem.

Ser verkligen fram emot resten av kursen.

Fina lilla Sanni på kurs

Junibus

Varje dag förundras jag över hur rolig och busig Juni har blivit de senaste månaderna.
Hon leker och leker. Det roliga med henne är att hon inte tycker om att gå på bara golv. Hon håller sig på mattan och försöker locka dit framför allt Suki. Ibland måste hon dock ge sig ut på golvet för att hämta en leksak, men hon återvänder alltid snabbt till mattan igen.
Så fort dörren öppnas springer hon ut på gräsmattan och inväntar de andra hundarna som hon vill busa med. Far runt som ett yrväder med t ex en strumpa på gräsmattan  om ingen annan ställer upp på lek. Hon ställer sig mitt i ansiktet på en och skriker "pratar". Hade varit kul att veta vad hon vill när hon gör så.
Igår kväll satt jag i soffan och åt lite skinka. Detta luktade så klart jättegott och Sanni och Juni stod brevid mig i hopp om att få smaka. Eftersom Sanni är lite större än de andra två kommer hon ofta närmst men uppfinningsrik som Juni är hittade hon ett litet håll under min arm där hon stack in huvudet :) Hon är bara så söt, lilla hjärtat.

Djurkommunikation

Sedan jag fick hundarna avlästa har jag velat göra det igen. Dels för att hon som gjorde det skrev att hon kunde ha blandat ihop dem eftersom hon fick alla bilderna samtidigt och dels för att det är väldigt spännande.

Denna gången hittade jag en som bor i närheten av oss så jag bokade tid med henne och i fredags, den 6 februari, kom A hem till oss för att "prata" med hundarna. Jag ville först och främst att hon pratade med Sanni och Suki.

Hon började med Sanni och min första fråga till henne var vad som stressar henne.
S: Jag är rädd att inte duga. Gör jag rätt eller fel? Vad tycker Caroline?

Min nästa fråga var om hon trivdes hos oss.
S: Ja, men ibland är här stökigt.
A: Hur då menar du?
S: Mkt ljud, egentligen gillar jag inte höga ljud så när det är lugna stunder, då mår jag bäst :)
S: Jag tycker mycket om Caroline. Är så mysigt med henne ♥

På frågan om hon trivs med de andra hundarna svarade hon
S:De är jobbiga ibland. Jag vill ibland vara ifred, MEN det är ok! (Jag gissar att en av sakerna som är jobbigt är när Juni ska tvätta hennes ögon, då morrar hon ibland). Jag är glad att jag bor här.
Är det ngt annat du vill berätta för oss?
S visar mig en stor skog, fullt med små stigar.
A: Jag gissar att du gillar skogen? :)
S säger ivrigt: JA! Spännande där. Vatten är också kul, men lite läskigt kan det vara ibland.
A: Något mer du vill säga innan vi avslutar?
S: Nej jag är klar :)(känns väldigt nöjd)

Skogen hon menar förstod jag direkt att det är Vombskogen. Hon älskar verkligen att springa där. Måste åka dit oftare.

Suki var nästa på tur och det var en mycket speciell upplevelse. Med sin bakgrund vet man aldrig riktigt hur hon reagerar och som hon reagerade på A har jag aldrig sett henne göra. A satt på golvet och när Suki fick komma ner till oss gick hon fram och luktade på henne och blev rädd. Därefter cirkulerade hon runt henne och morrade och gick på. Jag trodde inte att hon skulle göra så eftersom hon satt alldeles stilla utan att varken titta på henne eller röra sig. Oftast bryr hon sig inte om människor som inte bryr sig om henne så länge de är stilla. Jag gick och hämtade godis och började ge Suki som lugnade sig lite. Men helt plötsligt satte hon igång igen och jag gav några stycken till A som hon kunde ge Suki. Efter ett tag accepterade hon att hon satt där och var tyst. Då satte hon igång.

Första frågan till Suki blev om hon trivs hos oss.
A: Hej Suki får jag prata med dig?
S: Mm…(väldigt skeptiskt och morrar)
A: C har några frågor till dig som hon vill att jag ställer till dig.
Fråga nr 1:
S: Ja. (kort svar)
S frågar plötsligt: Vem är du?
A förklarar hur det ligger till och ställer fråga nr 1 igen.
S: Ja! Här är det full rulle! Det gillar jag men vill gärna bestämma över de andra. Men inte alltid jag lyckas med det….jag känner mig liten.
A: Ok känns det som ett problem för dig?
S: Ja, jag vill bestämma.

Vi pratade här lite om att Suki var den första av hundarna i familjen och att hon först hade bott med en annan hund. A berättade då att hon hade fått en stor svart hund till sig på parkeringen och blev förvånad för det fanns ju ingen svart hund hemma hos oss. Jag berättade då om Baxter för henne och hon fortsatte sedan med Suki.
A frågar S: Vet du om att Baxter har gått över till andra sidan?
S: Jaha….
A förklarar att det nu bor två andra hundar till och att B tyvärr inte kommer tillbaka.
S: Ja men det är därför jag vill bestämma nu.
A: Ingen behöver bestämma här, alla kan vara kompisar. Blir enklast och roligast då.
S: ja men ok, då vet jag.
S: nu vet jag vet att de andra ska bo kvar här. Annars hade det varit roligt att få hem Baxter igen. S känns sorgsen och jag låter henne vara i den känslan en stund.
A: Jag förstår det.

S visar mig sen husse och Baxter, som går på vänster sidan på en skogsväg gåendes in mot skogen, och Caroline och sig själv gåendes bredvid dem på höger sida. Känslan känns väldigt harmonisk och Suki vill visa/förmedla hur mkt kärlek ni hade tillsammans. Ett fint minne för henne ♥♥

Min fråga till Suki som jag nog aldrig kommer kunna få svar på, det behövs kanske inte heller egentligen, var vad som hände henne i hennes första hem. När A försökte fråga henne svarade hon bara jag är här nu. Så jag får lämna det vi det och sluta älta det gamla och istället fokusera på vad jag kan göra för henne nu.

Jag fick även bekräftat hennes rädsla för främlingar.
A: Ok, vad tycker du om främlingar?
S: Jag litar inte på dem!
A: Vill du förklara?
S: Jag vet inte vad de vill. Ska de ta mig? Jag har tråkiga minnen som kommer tillbaka till mig.
A: Jag förstår. Du vill såklart kunna känna dig trygg.
S: Ja. Och jag gör mig stor. Morrar och skräms. För mig får de inte ta!!
A: Då förstår jag. Men du bor här nu så du behöver inte känna dig otrygg och rädd över det.
S: Det vet man aldrig!! (lite upprörd)
A: Nej men jag tror att i detta fallet kan du vara trygg över att få stanna här. (A frågar C för säkerhetsskull som intygar att visst får S bo kvar här)
A: du behöver alltså inte vara rädd för att någon kommer och hämtar dig.
S: Tack ♥
A: Tycker du att jag är farlig?
S: Nja nej, matte känns lugn. Men jag måste ju vara på min vakt ändå!
A: Ok ja det respekterar jag.

Efter hon hade sagt att hon inte tyckte att A var farlig kom hon till mig och la sig brevid och låg där resten av pratstunden helt lugn. När A var klar och reste sig sa inte Suki något vilket jag var helt inställd på med tanke på hur hon morrat tidigare.

Eftersom jag egentligen inte hade några direkta frågor till Juni hade jag inte tänkt att hon skulle prata med henne men eftersom hon ändå var där så tog jag ner Juni och A frågade henne om hon hade något hon ville berätta.
J: jag mår bra. Jag tycker mycket om att bo här.
A: Låter jättebra. Är det något du speciellt tycker om?
J: Det är kul när det händer saker. Jag tycker bäst om den stora hunden. Hon är så snäll!
A: Ok. Har du ont någonstans?
J: ja ibland i tassarna.
A: Ok kan du berätta hur?
Juni visar mig då en bild på snö på marken och fyra tassar på snön.
A: Aha, du menar att när det är kallt så fryser du?
J: Ja.
Sen visar Juni mig en säng. 
A: Tycker du om att ligga i en säng?
J: Ja jag brukar värma mig där!
A: Aha så bra 
A: Något mer du vill säga?
Juni visar mig en bil.
A: Är det roligt att åka iväg?
J: Ja för då händer det saker
A: Menar du roliga saker?
J: Det vet jag aldrig innan.
A: Det kanske känns lite läskigt att inte riktigt veta innan?
J: Det är svängarna som är läskiga. Ibland i alla fall. (visar mig hur hon ”far hit och dit” )
A: Ok men då berättar jag det för C för det är ju bra för dem att veta 
J: Ja, så bra.
A: Något mera du vill säga innan vi avslutar?
Juni känns tyst.
A: Saknar du ngt?
J: Nä…jag har så mycket tycker jag. God mat är ju aldrig fel men nä, jag begär inte så mycket.
A: Ok, tack Juni för pratstunden.

Lilla loppan, hon är bara för go. Skönt att höra att hon är nöjd fast det kände jag på mig redan innan hon känns väldigt nöjd. Det finns ett helt annat lugn över henne än som de andra två inte har.

Det blev en spännande, rolig och känslosam pratstund. Känslosam när jag ytterligare en gång fick bekräftat att Baxter är hos oss och att Suki saknar sin Baxt. Jag rekommenderar verkligen att göra detta med sina djur.