Slanka linjen

Denna morgon vaknade jag tidigt och gick ut i skogen med Baxter. En lång runda innan han ska iväg på pensionat. När vi nästan var hemma igen träffade vi på hans kompis schäfern. Det blev ett vilt möte. Schäfern har varit iväg en vecka så det var ett tag sedan de träffades. Husse till schäfern haltade fortfarande. Måste tagit rejält när vildarna sprang in i honom förrförra veckan.

Efter en lekrunda gick vi hem och packade Baxters saker och åkte iväg för att lämna honom på pensionatet. Undrar om han kommer ha magrat mycket när vi hämtar honom igen. Förra gången han var där, kände vi knappt igen honom. Men då hade han en del extra kilo. Denna gången är han smalare. Han reagerade inte heller så mycket på de andra hundarna som skällde på honom när han kom in. När vi körde därifrån stod han ute och tittade på oss.

Kvällsdopp

Idag innan kvällsmaten åkte vi iväg för att ta en promenad i skogen. Baxter var helt vild och for runt som en galning efter alla nya dofter. När vi hade gått en stund kom vi fram till en liten sjö. Det tog nog inte ens en sekund innan Baxter var i vattnet. Vi letade upp en pinne som vi kastade i för att Baxter skulle hämta den. När pinnen flöt ut en bit i vattnet och Baxter inte längre bottnade började han skälla och yla. Simma tänkte han minsann inte göra. Vi fortsatte vår promenad i skogen och inte många meter bort låg ytterligare en sjö. Nu hade Baxter fått smak på att bada och drog allt vad han kunde. Trodde ett tag att båda jag och barnen skulle flyga i vattnet. Jag släppte loss Baxter och han for upp och ner i vattnet, överlycklig. Baxter var helt genomblöt och vi vände om för att gå tillbaka till bilen. Intill parkeringen låg en hage som man kunde gå in i. Det ville lillhusse göra. Baxter går inte gärna på t ex broar man ser igenom. Denna hagen hade en sådan. Ena lillhusse var redan inne i hagen och jag och andra lillhusse på väg in. Baxter hade jag sagt åt att sitta kvar utanför hagen medan jag hjälpte lillhusse in. Inne i hagen fanns en stor pinne som lillhusse började leka med, detta såg Baxter och började gå efter mig på bron. Han skulle tränga sig förbi och när det var ungefär halva bron kvar tar han ett skutt in i hagen efter pinnen. Jag håller på att springa över lillhusse och för att han inte ska trilla på bron måste jag hoppa av den och samtidigt dra med honom. Det slutar med att jag sliter ner honom så han slår huvudet i mitt knä och blir ledsen. Enda som är glad är Baxter som har kommit fram till pinnen. Jag skriker till honom men då blir han helt förvildad och far runt med gumpen indragen under sig som han gör när han vet att han gör något dumt men är full av bus som måste ut.
Jag tar pinnen och slänger den över staketet. Sedan tar jag två skrikandes barn och beger mig tillbaka till bilen och kör hem.

Ignorerar husse

Efter frukosten brukar alltid husse göra lite sitt, ligg, give me five övningar med Baxter. Det går alltid sådär. Idag var han för rolig, Baxter alltså. Husse stod upp och sa "sida" till Baxter. Då ska han komma in på vänster sida om en och sätta sig. Det gjorde han också men inte på vänster sida om husse utan om mig. Han hade ögonkontakt med mig hela tiden och gjorde vad han blev tillsagd av husse men vid mig istället för vid husse. Det såg så kul ut. Undrar vad han tänker på när han gör så? Det är ju inte jag som har godiset till honom.

Lek som slutade med omkullsprungen husse

Denna morgonen skulle jag vara lite hurtig och tänkte springa en runda med hunden imorse. Vi börjar med att gå upp i skogen. Går förbi en grillplats och där far Baxter iväg från stigen in i skogen. Jag fortsätter att gå i tro om att han snart kommer efter mig. När jag har gått en bra bit utan att han kommer vänder jag tillbaka. Ingen Baxter syns till. Vart tog han vägen? Jag fortsätter gå tillbaka där vi kom ifrån och ser tillslut något svart springa omkring i skogen. Han kommer ut på stigen och får syn på mig. Vore kanske läge att använda nosen? Då hade han inte sprungit på det hållet. Vi fortsätter på vår runda och jag kan äntligen börja springa. Hinner inte så långt innan vi ser bästa vännen schäfern. Baxter sätter fart mot dem och de börjar leka. Det är två ångvältar som far fram längs stigen. Det gäller att se upp så man inte kommer ivägen för dem. Idag kom schäferns husse ivägen. 70 kg svart hundmassa for in i honom så han trillade. Jag hoppas det gick bra med benet. Han hade lite svårt att gå när vi gick hem igen.

På rymmen

Vi håller på att göra om i trädgården. Har byggt murar runt rabatterna och när de väl var klara satte jag upp nät runt resten av trädgården så att Baxter skulle kunna vara ute i trädgården. Varför skulle han stanna i vår lilla trädgård när han kan även kan vara i grannarna? Ja, det borde jag frågat mig innan jag släppte ut honom. Vi var på andra sidan av huset för att säga hejdå till mormor och morfar. Plötsligt upptäcker vi att Baxter inte är varken inne eller i trädgården. Jag går ut och ropar på honom men ingen Baxter dyker upp. Efter en stund kommer min äldsta pojke ut och säger att en granne står utanför. När jag kommer ut står grannen med Baxter och undrar om det är vår hund. Han hade tydligen hittats i deras vardagsrum. Vi tar in honom och några timmar senare bestämmer jag mig för att ta ut honom igen för att se vad som händer. Inte många minuter hinner gå innan han tar ett skutt upp i rabatten och över muren in till grannen. Jag blir vansinnig och far ut efter honom. Baxter blir överlycklig för nu ska matte leka med mig igen. Bakom vårt hus finns en stor gräsmatta. På denna far Baxter runt som en vilde och låter mig komma precis så nära så jag inte ska få tag på honom. Han springer in till en granne och runt deras hus. Jag går också runt huset för att få tag på honom men när jag kommer runt är han inte där. Jag går bak igen och ropar på honom. Ingen hund syns till. Är på väg fram igen när han plötsligt tittar fram genom buskarna. Ser så där dum ut som bara han kan göra när han vet om att han gör något som han inte får. Man kan inte bli annat än vansinnig. Funderar på om jag ska skaffa elstängsel så han kan få sig en riktig smäll nästa gång han försöker rymma. Tillslut får jag i alla fall tag i honom. Lyckas lura honom att jag har godis i handen. Lyfter 40 kg hund över staketet och drar in honom i huset. Nu är det slut med att gå ut i trädgården innan den är rymningssäkrad.

Krälar i gräset

Man har bra och dåliga dagar. Just de dåliga dagarna livas alltid upp av att Baxter hittar på något. Denna dag är vi ute på kvällsrundan. Det är fortfarande ljust ute och skönt att vara ute på en promenad tills vi får möte av två pudlar. De har alltid skällt på Baxter när de har gått förbi varandra. Som vanligt börjar Baxter dra iväg mot de mötande hundarna. För att de ska kunna passera oss går jag in till sidan med Baxter och försöker sätta honom ner med ryggen mot dem. Behöver väl knappast berätta att det inte går så bra. Jag ställer i alla fall mig mellan dem.

Denna dagen har nog Baxter fått nog av att de alltid skäller på honom för han morrar och skäller. Jag har aldrig sett honom sådan tidigare. Därefter försöker han passera mig så han kan dra iväg mot dem. Jag tappar balansen och lyckas inte hålla mig på benen. För att inte Baxter ska komma lös försöker jag slänga mig på honom. Det går inte så bra, jag hamnar över framkroppen och Baxter backar ut under mig och springer sidan om mig istället. Jag får tag om hans halsband och ligger i gräset raklång med ett fast grepp om halsbandet. Tillslut måste jag släppa det och reser mig upp. Som tur är springer Baxter inte efter pudlarna utan fortsätter dit vi skulle. När jag väl lyckas ta mig upp, ser jag hur hon med pudlarna hela tiden vänder sig tillbaka mot oss för att se vad vi höll på med. Jag hoppas verkligen ingen annan såg oss. Jag skämdes resten av rundan.

Kaos i snön

Kära Baxten vet precis hur man ska göra för att driva matte till vansinne. Det är tur att man kan se det komiska i situationerna efteråt annars hade han nog åkt ut för längesedan. En vinterdag släppte jag ut honom på trädecket som var fullt av snö. Tänkte att det skulle vara kul för honom att leka lite i snön. Vad han gör så fort han kommer ut är att tugga på en av barnens leksaker. Jag skriker åt honom att sluta och han går vidare fram till balkongpelaren som är av trä och lyfter på benet och kissar på den. Jag blir vansinnig och springer ut barfota i snön för att få honom att sluta kissa på vårt trädeck. När jag är precis 1 mm från att få tag på honom hoppar han åt sidan överlycklig för att matte kommer utstormande för att leka med honom. Ännu argare blir jag för att jag inte fick tag på honom och gör ett nytt försöka. Även denna gång missar jag honom precis, men denna gång tappar jag helt fästet på marken och benen börjar gå åt alla håll och tillslut ligger jag i snön, arg som ett bi och runt mig far hunden och bara väntar på att jag ska komma upp så att vi kan leka mer. Det blev ingen mer lek för min del, fötterna värkte av kylan så jag gick in och stängde dörren efter mig. Vem sätter sig då utanför dörren och vill in? Jo allas vår kära Baxter.

Lek och lek och mera lek

Det visade sig att Baxter minsann inte var helt enkel att hantera. Han älskar människor och andra hundar. Så fort han ser en annan hund ska han leka med den. Att det inte alltid är ok fick han inte lära sig när han var liten och nu med sina 40 kg får man snällt dras efter honom dit han vill. För att få bukt på honom anmälde jag mig till en koppelträningskurs. När vi kom dit visade det sig att på kursen skulle ytterligare tre labradorer gå, den ena värre än den andra. Med korv i fickan uppförde Baxter sig exemplariskt. Då undrar man vad man egentligen skulle där och göra. Efter kursen vet jag inte om det egentligen blivit bättre. Det går inte bra att passera andra hundar om man inte får hälsa på dem och gärna försöka få dem att leka. Baxters stora problem är att de flesta hundar vi träffar är äldre och tycker han är en pest och pina som vill leka. Vad vi också har fått höra från olika håll är att många av hundarna inte tycker om svarta hundar. Synd för Baxter som ofta blir utskälld av grannhundarna, speciellt eftersom allt han vill är att leka.
En dag träffar vi på en svart schäfervalp som har flyttat in i området. Vilken lycka! Äntligen någon att leka med. Mycket lek har det blivit och förhoppningsvis mycket lek kommer det bli.

Hur vi blev med Bax-dog

Jag har alltid velat ha en hund men det har inte varit lämpligt. Jag var mammaledig och ville inte ha en valp och på Blocket hittade jag en svart labrador som var 9 månader. Tre bilder hade de lagt ut på honom varav på en av dem hade han napp i munnen. Det såg jättebra ut tyckte jag. En barnvänlig hund. Dock var jag lite skeptisk till att köpa en hund på Blocket, men något med annonsen gjorde att jag inte kunde glömma den. Jag tittade på den flera dagar och undrade varför hunden inte såldes. Rasen labrador hade vi bestämt oss för så jag fortsatte leta. En dag flera veckor senare hamnade jag på Labradorklubbens hemsida och där under omplaceringar hittade jag samma labrador som jag hittat på Blocket. Eftersom han fanns där också kändes det mer seriöst så jag ringde ägaren. Han berättade att Baxter som han hette precis hade omplacerats men att varken han, uppfödaren eller de som hade köpt honom kände att det var helt rätt. Tydligen trivdes inte Baxter där han bodde, han gnällde hela nätterna. Han bad mig höra av mig en vecka senare för då visste de om de skulle behålla honom. Den veckan var en lång vecka och när jag väl ringde igen hade ägaren glömt bort att vi var intresserade och det fanns fler som var intresserade men som bodde uppåt i landet. Han tyckte det lät som att Baxter skulle få det bra hos oss så vi fick gärna åka och hälsa på honom där han bodde nu. Den 30 mars 2008 åkte vi iväg till ett höghusområde utanför Malmö för att träffa Baxter. När dörren öppnades kom ett svart yrväder springandes emot oss. Han hoppade upp och tog barnens nappar, verkade överlycklig av att träffa barn. Han såg inte alls ut som jag hade föreställt mig en labrador. Huvudet var grovt, påminde mig om en rottweilers. Vi gick ut en runda med honom och han hoppade upp på ryggen på vår äldsta son och vällte omkull honom. Ett riktigt energiknippe som det inte verkade finnas någon hejd på. Eftersom han var så snäll mot barnen bestämde vi oss för att ta med honom hem. Väl hemma gick han en runda i huset sen gick han och la sig i sin korg. Det var precis som om han alltid hade bott här.