Älskade Baxt

Sedan slutet av februari har vi haft Baxter under utredning. Veckan efter sportlovet upptäckte vi att han gick konstigt han kutade ryggen och kunde inte riktigt lyfta upp huvudet. Vi gick till veterinären och han sattes på smärtstillande och det blev lite bättre men efter ett tag började han "kuta" igen. Vi åkte tillbaka och ryggen röntgades. Veterinären hittade inte något som han tyckte kunde förklara att han gick som han gjorde. Han såg att han hade pålagringar mellan två kotor. Vi fortsatte med smärtstillande och jag bokade tid hos en hundfysioterapeut som kände igenom honom och tittade på honom när han gick och travade. Hon kände inte att hon kunde göra något utan tyckte att veterinären skulle fortsätta utreda. Det hon kände var att han var dåligt musklad bak.
Det positiva med besöket hos henne var att "kutningen" försvann. Men jag gick tillbaka till veterinären och vi fick tid hos en expert.
I tisdags var vi iväg hos experten och han kände på Baxter och hela ryggen, nacke och höfter röntgades. Tyvärr såg det inte så bra ut. Dels har pålagringen mellan kotorna bak gjort att han har fått nervbortfall och dessutom hittade han ett problem i nacken där två kotor låg ihop.
Att operera ryggen visste han inte hur utgången skulle bli eftersom det redan har påverkat nerverna.
Man kan göra en CT-röntgen men den görs endast för att bedömma om man kan operera. Hos veterinären tyckte jag att det lät som en bra idé men när jag kom hem och såg hur Baxter mådde efter den röntgen som gjordes där har jag börjat tveka. Hur man än gör så blir han aldrig bra och då känns det ändå som det bästa om man låter honom leva så länge han inte lider allt för mycket.
Fy vad jobbigt det är när man inte riktigt vet hur han mår. Han verkar inte ha ont och så länge det inte märks att han har ont så får han vara kvar här och ta det lugnt. Jag hoppas verkligen att man märker när det är dags.