På lördagmorgonen blev jag kontaktad av en uppfödare som hade en tik på 10 månader som hon antagligen skulle hämta hem från Malmö. Om jag var intresserad kunde jag passa på att träffa henne innan hon åkte tillbaka. Vi mailade lite fram och tillbaka och jag fick veta att det var bestämt att hon inte skulle stanna där hon var, utan skulle åka därifrån kvällen efter.
Givetvis ville jag titta på henne så Robban och jag åkte dit. Bara titta, det betyder inte att man måste köpa försökte jag intala mig. Sen vet ju alla som känner mig att träffar jag väl hunden kommer jag med stor sannolikhet köpa den. Hon var så klart jättesöt. Lite blyg men inte alls som Suki var. Hon kom fram och hälsade sedan brydde hon sig inte så mycket om oss utan gick runt och luktade tills vi skulle gå. Då skyndar hon sig fram sätter sig framför mig och vill att jag ska klappa henne. Hon stryker sig mot Robbans ben. Hade jag inte varit säker innan dess så blev jag det definitivt då. Det var ett tecken.
För att hon skulle slippa stressen med att åka hem till uppfödaren och bli jätteglad över att se sin familj igen, bestämde vi att hon stannar där hon är till på onsdag. Jag har sedan långledigt och massa tid för henne.
Precis som med Suki var det något i mammahjärtat som sa att jag måste köpa henne. Hon var lite låg, hade nästan precis lämnat sin familj och hundkompisar och kommit till ett nytt ställe. Inte alls konstigt, men mammahjärtat säger att jag måste "rädda" henne och göra henne lycklig och nu kan jag knappt vänta till onsdag då det är dags att hämta hem henne. Sen ska vi bara mysa hela helgen!
För att hon skulle slippa stressen med att åka hem till uppfödaren och bli jätteglad över att se sin familj igen, bestämde vi att hon stannar där hon är till på onsdag. Jag har sedan långledigt och massa tid för henne.
Inte den bästa bilden på henne men det kommer komma många fler så fort hon är här.
Lilla Juni, vi ser fram emot att dela våra liv med dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar